Gemini: prinsessans hemlighet kap 12

11. Prolog
Med tom blick stirrade Fia ut genom fönstret på bussen. Linda var sjuk och hon var helt ensam till sina tankar, och hon hade mycket att tänka på.
Förtrollningen som skyddat hennes brutna arm var borta. Armen var nu gipsad.
När hon kommit hem blev reaktionen den hon förväntat sig.
Hennes föräldrar hade gallrat på om hur "oroliga de varit" och om hur "dumt det var av henne att rymma iväg och skriva en sådan barnslig lapp" och "se vad dumheter ordnar, en skadad arm!". I den stunden hade hon bara lust att säga en formell för att kunna försvinna, men tyvärr kunde hon ingen.
Just som hon för tionde gången hade försökt att förklara att hon talat sanning, dök Mikia upp.
Det hade varit som en gåva från himlen. Mikia hade kommit fram från ingenstans och satt sig i Fias knä.
Fias pappa hade börjat tala högt om "hur katten det gått till?". Det var något han inte borde ha sagt, för Mikia hade skällt på honom att man inte skall prata på sådant vis. Detta hade fått hennes föräldrar att tro att de blivit tokiga.
Efter stor möda och mycket hjälp från Mikia och efter att visat upp magi, hade Fia lyckats att övertyga sina föräldrar att hon talat sanning.
Efter ett tags diskussion hade de kommit överens om att hon får besöka Gemini under helger, men bara om hon har bra betyg i skolan. De kom även överens om att hon får träna magi med Mikia när hon inte har läxor och att Mikia får bo i huset.
Med ett ryck drogs Fia från sina tankar när bussen stannade.
Med tunga steg klev hon ut ur bussen medan det vimlade av viskningar om vad som hade hänt medan hon var borta. "Bortförd av utomjordingar" trodde visa, "blev kidnappad av gangsters" misstänkte andra och på detta vis höll det på.
Det kommer att bli en lång dag, suckade Fia trött medan hon klev in genom dörrarna.